Nedanstående är, till stora delar, ett avsteg från vad jag har lovat mig själv (och i viss mån er som, eventuellt, läser) att inte skriva om. För detta ber jag härmed om ursäkt.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg om en soffbordsbok som jag, ofrivilligt, slarvat bort ett antal gånger. Så är inte fallet längre. Min kära mor återfann den och gav den till mig i julklapp, så nu är den fortsättningsvis i min ägo. Mycket trevligt!

[http://life-begins-in-malmoe.bloggplatsen.se/2009/11/19/]

Julen mottogs dagen före själva Dagen med ett omisskännligt "pys" när, som jag så "finurligt" uttryckte det, (jul)musten gick ur mig vid ankomst till min mammas boning (vilken ligger i en stad som heter...ja..eller..vi nämner inte den vid namn).

Julafton blev trots detta en lyckad dag/kväll med mycket värme, god mat och trevliga julklappar. Tilläggas bör en del intressanta och roliga diskussioner. Dessutom ytterligare en julafton via "länk", vilket var väldigt trevligt (Tack!!).

Tyvärr faller en mörk skugga, likt en tjock och rå dimma, även över denna julafton. Den är inte lika tjock och ogenomtränglig som den var förra året, men återigen ytterst påtaglig och närvarande. Så tung att benen ger vika, men samtidigt så lätt att den sipprar in i minsta cell i min kropp. 

Döden. Döden frambringar denna skugga. Svart, mörk och äckligt tjock och tung. Oönskad. Så infernaliskt (för att citera Dig) oönskad.

Skuggan ligger alltid kring mina fötter. Skuggan sipprar alltid runt i min kropp, in och ut genom mina celler och rycker loss bitar från min hjärtmuskel. Min hjärna är sedan (för)länge  förgiftad och fylld av smolk efter det ständiga tankearbete vilket skuggan frambringar. Ibland är skuggan lite tunnare, nästan på gränsen till genomskinlig. Ofta mörknar den och omsluter mig i sitt järngrepp.

Tack o lov kommer ljuset ibland och lättar upp i det mörka. Vindpustar flämtar oförtröttligt för att lätta upp det tjocka och ogenomträngliga. 

Tack ljuset! Tack vinden! Tack ni få som kan tillskriva er dessa elements egenskaper! Tack! Och det största av tack till Dig, som är med mig, såväl i vaket tillstånd som i drömmarnas, oftast, underbara värld. 

Julen. Julklappar. Jag hoppas att allt en dag återfår sin glans. Inget blir någonsin vad det har varit, men kanske kan det bli lika bra, om än på ett nytt vis?

Den bästa julklapp jag kan få? Dig - så klart!

Vila i frid.

 

t.

27 december 2009 02:24

vem har sagt att det ska vara lätt att vara människa

 

ma

27 december 2009 21:12

Du kan inte förlora det du varit med om. Ta vara på minnena och vårda dem. Minns det roliga, udda, dråpliga - ja allt.
Det tillhör bilden som du kommer att ha med dig i framtiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har inte spenderat särskilt mycket i köket, men i lördags började jag montera det jag köpt på IKEA i fredags kväll. Ja, jag vet; vem besöker IKEA en fredagkväll? Tydligen väldigt, väldigt många!   Innan jag begav mig ut för fotbollsmatch m...

I fredags kom så elektrikern och kopplade in häll och ugn. Han fick också dra om de kablar som jag, idiotiskt och oförsiktigt nog, hade borrat av i min iver att sätta upp reglar på väggen. Ett smärre mirakel gjorde att jag inte fick flera hundra volt...

Dagen har varit lång, och relativt händelserik.      Jag köpte en köksblandare, som jag ivrigt packade upp. Det blev en missräkning med vattenanslutning, så jag fick köra ut till Svågertorp ännu en gång och handla två 10/15-nipplar på Bauhau...

Alltså. Nu är det riktigt skönt att vistas i köket. Bara att kika in skänker en lyckokänsla till mitt hårt prövade sinne.    Ett stort tack till Veronica som ombesörjde lån av sticksåg och hjälpte mig med det spännande, och stundom smått förtvivl...

Nu har det hänt grejer! I vanlig ordning; varför har jag inte gjort detta tidigare? (okej, den frågan har faktiskt ett bra svar; jag har haft fullt upp med att sätta upp och ta ner skåp, eller om det var ta ner dem för att sedan sätta upp dem igen..?...